2015 blir till 2016

Ett omtumlande år i världen börjar lida mot sitt slut. I många hem förbereder man kust i denna sekund för att fira in det nya. Andra är på flykt eller lever i skräck. Till er som lever så hoppas jag på ett tryggare 2016. 

Detta år har innehållit nästan allt. Året började med att en underbar person dog. Hon somnade in med sina nära omkring sig. Hela året har hon knackat på i mitt hjärta. Jag hoppas att jag alltid kommer att bära med mig dig, din godhet och ditt djävlar och anamma. Hela året har människor som betytt något lämnat jordelivet. Några som stod på tur och några som var mitt i livet. Jag har fått reda på att goda vänner har svåra sjukdomar. Allt detta gör att jag värdesätter var och en av mina nära, kära, vänner och bekanta mera.

Året har också bestått av nya vänskaper och nya upplevelser. Jag har deltagit i två valrörelser. Mats kom in i finska riksdagen. Väl värt, han är en av de som visat mig vägen detta år. Ödmjuk men med en klar kompass vart han vill. Flera som liksom jag tycker att politik är viktigt har korsat min väg. Både partikamrater och från andra partier har kommit att betyda en hel del. Jag skulle kunna räkna upp en hel del personer men jag väljer att bara skänka er en tanke. Jag tror att ni vet vilka ni är. Jag är säker på att jag kommer att satsa en gång till för att komma in till lagtinget tack vare er.

Förstås har det hänt en massa i min familj. Det största är att mina hjärtan flyttat näst gårds. Och det är den största glädjen.

Nu önskar jag er alla Gott slut och en hopp om ett tryggt och berikande 2016. Själv ser jag fram emot jämna födelsedagar och bröllop.

Soppa blir det

Idag hade Katrin Sjögran och company presskonferens. Om jag uttrycker det lugnt och sansat så var det inte mina drömministrar direkt. Några av dem är jag beredda att säga till; visa mig nu var ni går för. Medan andra ger mig en klump i halsen av oro.

Så istället tar jag och kokar rådjur till soppan imorgon, sedan tar jag och skurar golven. För jag kan inget göra åt denna situation. Tur att några av kandidaterna är goda människor i alla fall.

Soppa blir det i alla fall..................

Jag är ingen idiot, jag tycker bara inte som du.

Det här med att tycka olika är inte farligt. Det är helt ok och faktiskt utvecklande. Att det är så svårt att respektera att andra har olika åsikter. Jag har tröttnat på att vi kallar varandra idioter och puckon så fort vi inte tycker lika dant eller inte förstår varför. Kan vi inte bara vara vänliga mot varandra. Det var bara det jag ville idag. Tack för att du tog dig tid att läsa.

Annat i livet än politik

Min resa mot valet 2019 kommer att innehålla mer än bara politik. Ibland händer det att någon fyller år. Idag är en sådan dag. Emilie fyller 28 år. Hon är en av de människor som betyder mest för mig här på jorden. Jag minns fortfarande när min syster ringde hem och ville prata med mamma. Jag, som då var 15 år, hoppade och ville veta först om det var en flicka eller pojke. Sen när Emilies pappa kom hem och visade en video av det lilla knytet visste jag att det var kört. Hon hade tagit en stor bit av mitt hjärta. Dagen när de kom hem med henne fick inte jag hålla i henne för jag var så förkyld. Men det har jag tagit igen. Hela hennes uppväxt har vi varit som bästisar. Idag är hon vuxen med två underbara pojkar själv. Inga ord i världen kan beskriva vad jag känner för Emilie.

Emilie grattis på födelsedagen. Jag älskar dig till himlen och tillbaka.

Du måste vara förändringen som du önskar se i världen.

Du måste vara förändringen som du önskar se i världen. Mahatma Gandhis ord söker sig under skinnet. För det är lite otäckt att kasta sig ut i den öppna debatten. Kommer mina vänner finnas kvar, eller försvinner de. Får jag tycka vad jag vill eller är det politiskt korrekta som bara får finnas.

Hur kom jag nu in på de här frågorna. I samhället idag ska allt vara svart eller vitt. Men i mitt huvud finns en massa gråskalor och hela färgpaletter. Allt är inte enkelt. Ibland har vi för bråttom och ibland går allt för sakta. Så nu är det dags att jag är med och förändrar. Livet är inte enkelt och det ska det inte vara heller. Enkelheten är inte svaret på alla frågor.

Nu är det dags att på riktigt sätta oss ner och tala med de som är rädda. Rädda för flyktingarna eller missbrukarna. De där som röstade på Stephan och de där som inte vill att missbrukarna ska ta över byn. För deras rädsla är på riktigt. Jag kan inte tänka mig att stänga gränser eller stoppa behandlingar, men jag kan tänka mig att på riktigt lyssna på varje individ som har andra tankar än mig. Just nu känns det som om vi, som kallar oss öppna och godhjärtade inte är det. För vi är inte bättre när vi kallar människor med andra idéer dumma och trångsynta. Jag kommer aldrig acceptera att någon blir hånad eller på annat sätt utfrusen p.g.a. att personen inte har samma åsikter som mig. Lika lite som jag accepterar att inte finnas där när någon behöver hjälp när man är utsatt.

Jag är den där 6 åriga Camilla som gick till farbror Nordling när han stod i fönstret och spelade fiol efter flera flaskor vin. Som sedan hjälpte honom att städa och bjöd hem honom till oss på julafton för att han var ensam. Jag är fortfarande hon.

Gör om gör rätt. Börja med att kalla till en träff med byborna och ge dem information om behandlingshemmet. Lyssna på deras farhågor. På riktigt. Sedan fortsätt ha en dialog. När allt är klart kan ni ha en presskonferens. Jag kommer nu att skicka en än förfrågan till Stephan Toivonen på FB och börja kommunicera med honom. Och så kommer jag att fråga mina vänner som röstade på hans parti vad de är rädda för. Så tar vi det därifrån.

Nu ska jag sluta vara rädd. För vi är alla människor fast med olika mockasiner och glasögon. Nu ska jag vara med och förändra världen till en medmänskligare plats. Hänger du med?

Då börjar vi om.....

Då var valet över för denna gång. För några gick det ända in i lagtinget, men för oss flesta räckte det inte hela vägen fram. Nu är det spännande att se hur regeringsbildningen fortgår. Katrin blir säkert lantråd men resten är öppet. Det sorgligaste var att så många är rädda för flyktingar här på Åland.Men nu har ni valt in Stephan och då är det bara att gilla läget. Och för honom att visa vad han går för.

För mig handlar det om att förvalta Geta kommun på bästa sätt under denna mandatperiod. Getalistan gjorde ett kanon val och Gun-Britt fick massor av röster. Min egen insats är riktigt bra. Så tack alla för visat förtroende.

Då ärr det bara att kavla upp ärmarna. Mina mål är att visa att mig går det att lita på och hoppas att ni nästa val ser till att skicka en rekorderlig Geta kvinna till lagtinget. Så idag börjar resan.

Idag börjar det med kommunens budget och sedan ett möte med Centern för att summera valet. Båda viktiga saker för mig. Budgeten kommer att bli ett svår nöt att knäcka.

Tack för idag och glöm inte att höra av er. För det är era åsikter som driver oss fram.

Valrörelsens sista dag

Nu har vi kört ända  in i kaklet. Mina plakat är ner tagna, den sista karamellen är utdelad och de sista timmarna utanför butiker är till ände. I morgon är det dags att rösta. Och kom ihåg att varje röst räknas. Jag lovar att det finns en kandidat för alla. Jag hoppas att jag får ditt förtroende, men det viktigaste är att du röstar.

Jag är så otroligt glad att jag gav detta 100 %. För jag har lärt känna en massa underbara människor. Med kandidater och mot kandidater. Massor med engagerade människor som vill väl. Mathias, Annika, Mari och Cia. Vad säger man. GULD STJÄRNOR i mitt liv. Tack Veronica och Roger att ni ställde upp för mig i min kampanj. Ni rockar. Men till mina hjältar. Tack till min underbara man för allt stöd. Min syster Carina för pepp och lite sparkar i baken. Jag älskar dig så himla mycket. Örjan, med dig på mitt lag kan ingen missa mina inlägg. Du är bäst. Emilie som ställt upp med att jobba fast huset kommit, I löv U. Millie för all kärlek som du ger mig. Till resten av min familj som är allergiska mot att vara med i den digitala världen, ni betyder massor. Och nu Ivar och Charlie ska jag vara Nanna på heltid. Vare sig jag kommer in eller inte kommer det bli bus flera gånger i veckan. Vad vore jag om ni inte fanns.

Låt valfreden infinna sig. Lycka till i ditt val.

Nu ni

Nu är det inte långt kvar. Vi ser målet. I morse var jag och 10 andra av mina medkandidater och vinkade till morgonpendlarna. Kallt och riktigt mysigt. Men en liten reflektion, i 90 % av bilarna färdades endast föraren. Något att jobba med för mig när ni valt in mig i lagtinget. Gladast var yrkesförarna, de vinkade, blinkade och tutade. Det har varit en rolig och lärorik valkampanj.

Igår var jag och lyssnade på partiledardebatt till radion. En bra debatt. Harry skötte sig utmärkt. Han lyft värdet av vår självstyrelse. Annars var det Johan Ehn som utmärkte sig. Honom tycker jag på riktigt om. Men de flesta av våra partiledare här på Åland gör ett gott arbete. Jag tycker inte som dem, men jag respekterar dem och deras arbete. Dock, och nu kan jag inte vara tyst längre, anser jag att Ålands demokratis ledare inte har mycket att komma med.

Idag på eftermiddagen bjuder jag på valfika här på Krogen. Mellan 15-17 är alla välkomna. Sedan är det kampanj imorgon. Och på söndag är det val med efterföljande valvaka.

Hoppas att du bestämt dig för mig, 156 i lagtinget och 508 i kommunen. Men viktigast är att du röstar. För din röst är viktig.

Målet är nära

Det är hit jag vill. Det är här mitt drömjobb finns. I hela mitt yrkesverksamma liv har jag kunnat visa bra betyg och referenser när jag sökt ett jobb. Jag har för det mesta blivit kallad på intervju och fått tala direkt med den som anställer. Men den här gången är det lite svårt. Har jag nått fram till dig som väljare eller har mitt budskap drunknat i bruset av alla kandidater. Jag har varit en av dem där som du gått snabbt förbi för du inte orkar med en till. Jag har annonserat, bloggat och önskat dig god morgon vid vägkanten. Men jag har inte skuggat en lärare eller varit på många besök ute i verkligheten. För jag har haft fullt upp med min egen verklighet, att driva en restaurang med min syster. Innan det så har jag hunnit med en hel del verklighet. När jag gick ut gymnasiet som utbildad undersköterska jobbade jag ett år på en långvårds avdelning. Sedan utbildade jag mig till socialpedagog. Under de tre åren gjorde jag praktik på tre olika arbeten. Ett ställe som arbetade med barn som skulle diagnostiseras, ett boende för äldre alkoholister och ett daghem. Jag har även arbetat som kassör i en mataffär, daghemsföreståndare, ansvarig hemvårdare, inom hemsjukvården och som barnträdgårdslärare.

Jag har hunnit en hel del innom politiken också. Jag har suttit i ÅHS styrelse, Ålands kommunförbunds styrelse och i Geta kommunstyrelse och fullmäktige, dessa i 16 år. Så visst har jag hunnit med en del.

Hela min erfarenhet gör att jag borde vara en behörig sökande till jobbet som din representant i lagtinget. Hoppas att du ger mig din röst och kom ihåg, prövotiden är 4 år och sedan kan du ge mig sparken om jag inte sköter mig.

Avbyteriet och dyngan

Det där med att vara bonde har vi nog alla en åsikt om. Själv har jag alltid sett bonden som en fri människa med god livskvalitet. Jag har också haft en massa förutfattade meningar. Tur att jag inte har svårt att ändra på mig när det visar hur fel jag har. Inte i fallet att bonden har bra livskvalitet, för det tror jag fortfarande. Men i fallet med mina förutfattade meningar. Och två viktiga personer som fått mig att förstå lite mer om detta är Tage och Carina.

Idag var jag på en liten visit till Bodamjölk och hann tala lite med Carina. Och på en gång fick jag lite mer fakta. T.ex att man kan lägga till en liten bakterie i kodyngan så att den luktar mindre när man sprider den på åkern. Eller att man kan lagra gräset i höga silos och slipper att använda all plast. Besöket vart riktigt lyckat. Sedan fick jag min teori om att tala med dem det berör bekräftad idag igen. Carina och jag talade om avbyteriet. Det jag fick veta är att det nu inte funkar alls, och det beror på att ingen har huvudansvaret. När vi politiker ändrar på system kan vi inte bara säga att nu ska det fungera. För det är så många som är beroende av olika system. Carina var inte alls negativ till att det skulle skötas utanför landskapsförvaltningen. Men att det måste skötas av någon, t.ex hushållningssällskapet. Jag i min enfald trodde att detta var ordnat innan landskapet lämnade över detta. Men det måste ju gå att ordna.

Jag hoppas nu att komma in i lagtinget för jag vet att jag behövs där för att lyssna på alla er som vill göra er röst hörda. Kommer jag inte in, ja då fortsätter jag denna blogg med att lyssna och skriva om  er och göra mitt bästa för att påverka de som ni väljer in. Men mitt hopp om att ni ger mig förtroende att företräda er i lagtinget finns fortfarande. För jag tror på att ärlighet vinner i längden.

156 till lagtinget

Hejsan Alla ni som följer Millas resa mot valet. Nu börjar det närma sig.Några av er har redan röstat, bra jobbat. Några har bestämt sig och några funderar fortfarande. Hos mig börjar en liten valpanik att infinna sig. Å ena sidan har en massa av er tröttnat på all valreklam, å andra sidan finns det många som inte tycker att de fått reda på tillräckligt om oss kandidater. En del av lagtingskandidaterna hinner med att skugga lärare, vara på studiebesök och lyssna och sprida sitt budskap med mera.
Min panik finns i att det tiden inte räcker till. Jobb, hem och andra åtagande tar en massa tid. Tur att min familj är den bästa i hela världen och förstår att denna sista månad får de se mig vid uppstidning och god natt. Jag hoppas att ni alla vet vad jag är för en filur och vad jag står för. Och jag hoppas att ni lägger er röst på en lojal, lyssnande och ansvarstagande person. Typ mig.

156 till Lagtinget. Jag vill så gärna det här (hör desperationen i rösten)

Vi ses på stan.

Vi människor har ett stort behov att gruppera. Säkert har det en psykologisk förklaring. Vi grupperar allt. Mat, djur, byggnader och till och med människor. Det är när vi kommer till det där med människor som jag tycker att vi får problem. För om vi tycker att alla människor är lika mycket värda spelar det ingen roll vilken tillhörighet de har. Inte heller borde det spela någon roll om de har avvikande åsikter än dina eller mina. För mig är vi alla människor som skall behandlas med respekt. Sedan skall ingen få bestämma att någon är mindre värd. För vi är alla någons barn.

Just nu har vi här på Åland ett valförbund som i en mycket viktig fråga inte tycker som jag. Det är helt OK. Nu till mitt stora men. Deras huvudpunkt är att vissa människor inte skall behandlas lika som andra. Det gör att jag tappar respekt för dessa individer. Det är till och med så att några av mina närmare bekanta tycker som dem. Jag har ingen aning om hur jag ska tackla detta problem.

För mig spelar det ingen roll vem du är. Behöver du hjälp så behöver du,utifrån dina individuella behov .

Camilla helt enkelt

En rekorderlig Getabo sa att man inte visste vad vi i Centern står för. Personen frågade om vi har några punkter som vi vill lyfta fram. Mitt svar är att jag är helt på det klara vad jag står för och vad jag vill jobba för. Centerns valprogram kan ni hitta här: http://www.centern.ax/sites/www.centern.ax/files/valprogram_2015.pdf .

Jag har skrivit en hel del redan om vad jag vill och vad jag kan. Men för att förtydliga och göra det lättare för er som vill ha en sammanfattning kommer det några punkter här.

Jag heter Camilla Andersson och ställer upp i lagtingsval och i Geta kommunal val. Jag är 43 år och gift. Jag är utbildad undersköterska och socialpedagog. I mitt yrkesliv har jag arbetet med allt från äldrevård, omsorg, barnträdgårdslärare och daghems föreståndare. Just nu jobbar jag tillsammans med min syster. Vi driver en restaurang sedan 6 år tillbaka. Och tillsammans med min man driver jag en betongfabrik sedan ca 15 år.

Alla mina erfarenheter har gjort det klart för min att vi har lyckats försvåra vardagen för oss själva. Därför kommer jag att arbeta med att göra det enklare att leva. Jag vill att vi litar på varandra och att vi lyssnar mer på vad andra har att säga.

Mina viktigaste punkter är:

En enklare vardag för både privata och företagare.
Se över förordningarna inom ÅMHMs område,för att göra deras jobb enklare och mer rättvist för oss alla.
Vi ska lyssna och diskutera med dem som beslut handlar om.
Gränserna inom barnomsorg och skola måste göras mer lösa. Samarbete för barnen och de ungas skull.
Värna om vår självstyrelse och det svenska språket.
Jobba för att KST ska bli bra.
Kontakta mig gärna om ni har frågor eller bara något ni vill ha sagt.
Ha världens bästa dag. Och tack till den rekorderlige Getabon som ställde frågan.

Stanna upp

Stanna upp. Sätt dig ner och tänk efter. Sök långt där inne och fundera på vad det är som är viktigt. Tänk efter nu. Imorgon kan det vara försent. Det är det ljuvliga och det hemska med att vara människa. I vilken sekund som helst kan livet göra en u-sväng och du måste göra nya val.

Var modig. Vågar var sann mot dig själv och mot dem som du bryr dig om. Modig i dina val i livet.
Ibland måste man göra saker men inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort. Så skrev Astrid Lindgren en gång. Är man modig är man inte en liten lort.

Var ödmjuk. Våga lyssna på vad andra säger så kommer du fortare fram till vad du tycker. Utav 500 idéer kanske en är bra. Tänk vad bra om vi är många som har idéer. Då kan vi tillsammans skapa en bättre värld.

Idag gjorde jag alla de där sakerna. Jag ringde en vän som förlorat sin livskamrat. Det var tungt. Men det hon sa gjorde mig så glad. Mitt i hennes sorg såg hon det vackra. Tänk, sa hon. Tänk vad många som bryr sig om mig. Mitt i sin sorg kunde hon även se glädjen. Så jag stannade upp och lyssnade på det hon sa. Jag vägde länge om jag skulle skriva detta inlägg. Men bestämde mig för att inte vara en lort. Jag bryr mig om mitt Åland. Jag bryr mig om hur det går för dig. Jag bryr mig helt enkelt. Nu ska jag gå och krama min livskamrat. Jag ska krama om min fosterdotter. Jag ska tänka på alla som finns där för mig. Mamma, pappa, min syster och svåger. Min Emilie och hennes tre grabbar. Moster, faster,kusiner och alla mina vänner.

Imorgon tar jag nya tag. Det är val nu. Det är viktigt för mig. För jag bryr mig om mitt Åland, där mina rötter finns. Där min framtid finns. Hej då för idag.

P.s Ring den där vännen, det kommer att uppskattas.

Tack varje dag.

Nu har jag varit på två studiebesök till ÅHS. Första var jag och några av mina medkandidater till Godby hälsocentral. Jag öppnade dörren med en massa tyckande. När jag suttit och lyssnat på personalen en stund var min bild en helt annan. Jag har sedan jag flyttade hit 1997 tyckt att vi har en underbar vård på Åland. Men ibland har det känts som om nånting inte riktigt stämmer. Med Godby Hälsocentral kändes det som om det kanske inte fanns tillräckligt att göra, att man kan spara på denna. Men efter några minuter med de engagerade sjukskötarna är min bild en annan. Jag tror fortfarande att vi kan prioritera och spara. Men inte på personalen. Utan att vi kan spara genom att se längre fram,och se till individen. Efter det att hälsocentralen stängde på fredagarna får nu patienterna åka till Mariehamn. Eller vänta till måndagen. Personalen på Hälsocentralen berättade att de visst klarade av arbetsuppgifterna som de såg ut idag. Men att de var för att de var så ihop arbetade.

Igår var vi till ÅHS och fick träffa cheferna på sjukhuset. Professionella och engagerade även här. Petter från akuten informerade oss om vården man får innan man kommer akut till sjukhuset. Helt otroligt vilket jobb de lägger ner på att vi ska känna oss säkra. Sedan fick vi veta att alarmcentralen skulle behöva en upplyftning. Vart ska den höra? Vem ska vara huvudman och systemen behöver uppgraderas. Efter att vi fått se den nya akutbilen blev det en kort frågestund.

Chefen för hälsocentralen gav sin bild på Godby hälsocentral. Och medgav att det fått mer arbetsuppgifter och att de behöver mer personal om det ska hållas öppet även på fredagar. Men att mer uppgifter hamnat på primärvården. När jag nu i efterhand sitter och funderar på vad jag fått ut av dessa två besök kommer jag fram till följande:

Alarmcentralens situation måste ses över och bli stabil.
Personalen inom sjukhuset måst få komma till tals med oss politiker.
Att vi har en massa människor som gör ett helt underbart jobb.


Tack till er alla som jobbar inom ÅHS. Ni är helt underbara. Allt från vaktmästarna till läkarna och den administrativa personalen. Alla är ni värda vårt tack varje dag ni går till jobbet.

Tillsammans hittar vi vägen.

Resan mot valet går vidare. Idag är det dags att ge min bild av hur jag tycker att Ålands ska vara upp delad. I min värld kan man inte stoppa utveckling. Hur mycket man än vill. För er som känner mig kommer nu ett svagt leende på era läppar, kanske någon skrattar högt. För Milla gillar att allt är som vanligt. Ta till exempel när jag var runt 4 år. Mamma och pappa köpte färg tv. Den gamla svartvita skulle ut. -Titta Milla, nu kan man det blå havet som delfinerna simmade i. Det gillade inte Milla. Nä, jag började gråta. Jag ville ha tillbaka min tv. Min vän. Sedan dess har det varit på detta vis.

Jag kan trots denna sida av mig se utvecklings möjligheter. Jag gillar att omorganisera samtidigt som jag vill att allt ska vara som vanlig. Så min bild av hur Åland skulle kunna utvecklas eller omformas är lite mix av allt detta. Gammalt möter nytt.

Jag vill ha kvar kommunerna som de ser ut idag. Men de behöver inte vara organiserade på det sättet. Vi behöver samarbete och närdemokrati. Närdemokratin är den Åländska själen. När jag har besökare hit från alla världens hörn är närdemokratin det som de vill ta med sig hem. Att det är nära till beslutsfattarna. Samarbete behöver vi för rättssäkerhet och kompetens. Det ska vara möjligt att bo på Sotunga och få en bra missbrukar vård, eller bo i Saltvik och få närstående stöd. Om ett barn far i alla skall barnskyddet finnas där var du än bor. Hur vi ska samordna kan inte och vill inte jag sitta här i min ensamhet och komma på. Tillsammans är vi människor bäst på att komma framåt. Och det är tillsammans vi kommer att hitta vägen framåt. För om jag ensam skulle få bestämma hade vi antagligen svartvit tv fortfarande.

Livet går vidare

Nu kokar det av aktiviteter i partierna. Alla vill få en del av just din uppmärksamhet. Även jag. Vi annonserar i tidningar, i radio,på webben. Vi sätter upp banderoller och skyltar. Några av er blir irriterade. Några av er blir roade av det. Men för oss som är mitt uppe i det är det på blodigt allvar.

Det är för att just nu är så många som vill få sitt sagt. Att inte drunkna i suset. Även jag känner så. Din röst räknas. Både i valet och det du säger.

Mitt i valet fick jag stanna upp, tänka efter vad det är som betyder något. Mitt i livet stannade allt upp. Jag kan inte bara ge upp, det finns så mycket kvar att göra. Jag kan inte och vill inte stå där och säga att jag inte gjorde det jag brann för.

Allt kommer att bli bra. Det sa alltid min mamma till mig när jag var liten. Så är det. Allt kommer att bli bra, ibland blir det bara inte som jag har tänkt det. Så nu blickar jag framåt och gör som Jörgen sagt åt oss. Se framåt. Framtiden är vad vi gör den till med ett eller flera gupp på vägen.  I framtiden vill jag säga att jag brydde mig om mina medmänniskor. Jag vägrade gå med på att blunda för alla hemskheter som händer i världen. I går sa min fosterdotter åt mig att stoppa kriget i Syrien. Om det var så lätt. Det jag i alla fall kan göra är att öppna mitt hem för några som är på flykt. Att hjälpa till och hålla handen på det barn som sett så mycket mer än jag hoppas att jag någonsin ska få se. Att hålla  det barnets hand och säga att allt kommer att bli bra. För inte ljög mamma. Visst kommer det att bli bra.

När nattens tankar blir för tunga.

Vaknar och klockan lyser 1:42. Vrider mig en stund men inser att jag inte kommer att somna inom den närmsta tiden. Tankarna vandrar. Upp och dricka lite vatten. Och ger upp. Bara att ta vara på natt timmarna. Funderar över mitt liv. Vad otroligt bra jag har det och vad många det är som inte har det lika bra som mig. Ibland undrar varför jag beklagar mig. Jag som har turen att få tycka vad jag vill. Skriva vad jag vill. Tak över huvudet. Jag behöver inte fly för mina åsikter eller för att någon har bombat mitt hus.

Sedan vandrar tankarna vidare till alla dem som inte har någon att luta sig mot när omvärlden blåser kall. Ingen familj eller andra nära. De som står helt ensamma i världen. Jag tänker på pojken som sitter och funderar på att ta sitt liv, flickan som skär sig. Den gamle mannen som inte har någon som kommer och besöker honom på sjukhuset. Killen som inte vågar tala om för sina föräldrar att han älskar en kille.


Jag har det bra. Just därför att jag har det så bra måste jag engagera mig. Jag vill, när jag blir gammal, kunna vakna mitt i natten och vara stolt att jag i alla fall försökte göra skillnad. I stort och i smått.
 

Mitt vallöfte, som jag sagt att jag inte kommer att ge, är att göra skillnad och bry mig om andra människor. Jag lovar här och nu att göra skillnad.

Ta reda på fakta är viktigt,

I fredags hade vi kandidat mingel på Krogen i Godby. En massa skratt blandades med allvars ord. Det jag bär med mig från kvällen var att det är mycket jobb när man sitter i lagtinget. Tänk vad många saker jag kommer att få lära mig. Men jag bär också med mig att man inte får fastna i detaljer. Det gäller att som politiker och beslutsfattare att ha en helhets bild. Visst kan man granska saker med lupp, men då kan man glömma bort andra viktiga detaljer.

När ni valt in mig till lagtinget kommer jag att vara lyhörd och läsa på. Jag har redan börjat med det svåra kapitlet jordbruk. Nu i dagarna vart det klart att EU beviljar bidrag till mjölkbönderna. Finland får ca 9 miljoner € och Sverige 8,4 miljoner €. Hur de ska fördelas vet jag inte. Och jag vet inte heller om det räcker för att få mjölkbönderna att kämpa på.

Jag hoppas att jag får förtroendet att vara med och fortsätta bygga #världensbästavardag. När det gäller jordbruket är min ambition att lyssna in vad fältet har för åsikter. Men som skrivet också läsa in mig och av det dra mina egna slutsatser. För en sak vet jag säkert och det är att jag vill ha vårt öppna landskap med betande kor och andra djur. För mig är det #väldrensbästalivskvalitet.

Att flytta berg.

Någonstans har jag läst orden den som flyttar berg börjar med att flytta småsten. Det är så varenda en av oss måste tänka när det gäller miljön. Vi är bara här en kort stund och nu måste vi göra något för att kunna njuta av ett sommardopp eller en ljuv sommarkväll på klipporna. Tänk er att ni efter en långdag får sitta på ännu solvarma klippor, höra fåglarna som sjunger. När ni tittar upp i sky ser ni havsörnen som flyger högt där uppe i den blåa himlen. När ni vandrar hemåt går ni i hagar som bondens djur har betat upp. Ni böjer er ner och plockar ett smultron. Sedan vandrar ni vidare på den underbara vägen. Ni känner sommarens dofter och andas ren, frisk luft.

Det önskar jag att Ivar och Charlie (min systers barnbarn) och deras kompisar får göra en gång i framtiden. Men då måste vi börja flytta småsten.

Jag väljer närproducerade livsmedel.

Jag dricker vatten från kranen.

Jag väljer opackade grönsaker.

Jag sorterar sopor.

Jag använder papperskassar när jag handlar.

Jag gödslar trädgårdslanden med gödsel från djur.

Jag torkar kläder på lina.

Alla små saker som vi aktivt gör hjälper till att minska miljöpåverkan.

Släck pappersbränder

Att vara företagare är inte bara ett arbete, det är en livsstil. Det spelar ingen roll om du driver ett jordbruk, ett byggföretag, ett rederi eller en restaurang, du ger allt av dig och din tid. Det är också företagarna som är motorn bakom samhället. Utan företagare, inget socialt eller hälsonätverk.

Det många inte ser är alla timmar som vi lägger ner på saker som inte syns. Det kan vara tillstånd för en marknad eller ringa in personal då någon inte dyker upp på jobb av olika anledningar. Inte heller när vi ska momsredovisa, betala fakturor,skicka påminnelser eller uppdatera vår marknadsföring.

En av de saker som har gjort mig mest förundrad över hur byråkratin fungerar är det jag fick mig berättat av en bonde. Personen hade djur som skulle beta på en holme. Och sedan skulle han flytta dem till en annan. Då måste han meddela detta till en högre instans. Hur svårt skulle det vara att vid en inspektion fara till de olika holmarna och räkna in djuren.

Något som jag kommer att kämpa för om jag blir invald eller ej är att minska detta byråkratiska samhälle som vi lever i. Det ska inte vara omöjligt p.g.a. paragrafer och förordningar att driva ett företag.

Nej, glädjen att få arbeta med det man brinner för skall inte få släckas av pappersarbete.

Tänk vad en räkfrossa kan få mig att må bra.

I Lördags var jag och några ur min familj på räkfrossa till Soltuna på Geta Bergen. Där satt vi mitt i det som jag vill värna om. Gemenskap, omtanke och närhet. När jag tittade mig runt så slog det mig hur otroligt bra jag har det. Jag bor tillsammans med min familj mitt i naturen. Rund omkring oss finns små bondgårdar med djur som betar upp hagar. Det finns äppelträd i långa banor. Pappa far ut med båten och fiskar. Äldste syster sonen kan springa in och ut hur han vill på sina bara fötter. Det finns dagis, skola och äldreboende bara några kilometer norr ut. I Getaboden finns det alltid någon att prata med. Och om någon av deras stamkunder inte titta in på sin tid skulle de slå larm. Visst tisslas det och visst tasslas det om den ene och den andre, men inte på ett elakt sätt. Utan jag tror att man bara bryr sig om.
När det kommer en ny till byn så finns det alltid någon där som kan och vill visa dem till rätta eller bara prata en stund. Just sådana saker som får mig att må bra.

  

När ni röstar i detta val kan ni vara säkra på att jag vill värna om just detta. Närhet, omtanke och gemenskap.  Världensbästavardag det är vad jag vill arbeta för.

Det är mitt ansvar.

Att leva och bo på Åland är det bästa jag kan tänka mig. Det är tryggt, nära och vi har världens bästa vardag. Att vara företagare på Ålands är också roligt, lärorikt och intensivt. Det finns dock en sak som jag vill arbeta för. Och det är över byråkratin i dagens samhälle.

Det finns lagar och paragrafer för nästa allt. Och vi skyller på allt från EU till ÅMHM och kommunen. Nu är det dags att ta tag i det. I dagens Nya Åland läste vi om bokföraren som eventuellt skulle stämma PAF för att hon har spelat bort andra människors pengar via dem. NEJ!!!!

Eget ansvar efterlyser jag. Och att samhället låter oss medborgare ta det. Det är väl klart att vi som människor tar den lätta vägen, om det alltid finns någon att skylla på. Det är föräldrarna som ska uppfostra sina barn. Det är företagarna som skall se till att kunderna blir nöjda. Det måste inte finnas regler för allt. Visst, några jobb försvinner. Men de personerna behövs inom vården, skolan, omsorgen eller en massa andra yrken.

Vill du så vill jag

Nu börjar det bli spännande. Denna gång vill jag verkligen komma in i Lagtinget. Nu känner jag att jag har det som krävs för att kunna utföra detta viktiga uppdrag. Att vidare utveckla vårt underbara Åland. Genom att Du lägger din röst på mig ger du mig Ditt förtroende och samtidigt någon som vill lyssna på Dig. Jag har inte alla svaren, men massor av idéer och massor av vilja att ta vid där andra slutat.

Några saker som jag brinner stark för är:
Minska byråkratin för alla
Alla människors lika värde
Tron på den egna individen

För tredje gången i mitt liv ger jag mig ut på en helt okänd resa men med ett tydligt mål.
#världensbästavardag.

Full Fart Framåt

Världens bästa ålderdom

Jag hoppas att jag blir så gammal att jag får se när mina syskonbarn blir föräldrar. Och när jag blir gammal så ska jag bestämma över mitt liv. Jag tycker att äldrevården idag ska tillämpa självbestämmande rätten. Det ska finnas personal så att de äldre kan få leva det liv som de vill. Vill jag ligga i sängen till klockan 12 så ska det var OK. det ska inte bero på om det finns tillräckligt med personal för att hjälpa mig upp om jag behöver hjälp.

När jag arbetade med äldre så var det en man som ville ha en liten likör varje dag. Det var bestämt att han fick ca 8 cl varje kväll. När jag kom på jobb sken han upp. Då visste han att ikväll kan jag få mig en dubbel för Milla är på jobb. Eller mannen jag hjälpte med att lämna tillbaka böcker och höra efter om alla räkningar var betalda. Han ville vara säker på att han gjort rätt för sig innan han dog. Jag hjälpte honom med detta fast det inte var mina uppgifter. När jag kom till natten så berättade jag för honom att allt var i sin ordning och att kostymen hängde i garderoben. Han tog min hand och tackade med tårar i ögonen. Nästa gång jag kom in för att titta till honom hade livet börjat att ta slut. Jag ringde nattsköterskan och fick lov att ge honom smärtstillande då han hade ont. Jag gick sedan ut för att ringa hans döttrar och till slut satte jag mig vid hans säng. Den kvällen var vi tillräckligt med personal för att kunna binda upp oss vi en döende mans sida. 2 minuter innan hans döttrar kom till boendet somnade farbrorn in lugnt och stilla.

Det är så det ska vara att arbeta med äldre. Respekt och lyhördhet är de orden som borde vara A och O inom äldreomsorgen.

Ingen ska få säga till min mamma eller pappa att de inte får bo ihop eller vilka kalas de vill gå på. Ingen ska tvinga min mamma eller pappa att göra något som går emot allt vad de står för eller hur de har levt sina liv. Min syster kallar mig den eviga tonåringen, och det ska jag få vara tills den dagen jag inte vill vara det längre.

Miljön är viktig

Ivar och Charlie

Framtiden ligger i dessa två killars händer. Vi måste ge dem en grön ö i ett blått hav för att de skall ha en chans att förvalta framtiden. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. För att ge mina favorit killar världens bästa vardag så är jag beredda att ändra på mitt liv. Jag och min man har redan valt bort plastkassar när vi handlar. Vi handlar närproducerad och då helst  Åländskt. Och om det är lite dyrare väljer vi att köpa bättre men mindre mängder. Det är några saker som vi gör för att dra vårt strå till stacken. Miljön är viktig.

En sak som jag verkligen reagerade på var när en företagare berättade att de inte fått bygglov för att sätta solpaneler på taken på sina uthyrnings stugor. De blänkte för mycket. Om det är så att reglerna hindrar oss från att satsa på förnybar energi är det något som jag vill arbeta för att ändra. Och om det är en tjänsteman som läser reglerna på sitt eget vis måste vi göra något åt det. Alla måste vi hjälpas åt. Jag är villig att arbeta hårt för att lära mig om hur vi tillsammans skall kunna skapa en bättre miljö för framtiden.

När jag inte finns mer vill jag att Ivar och Charlie säger, Nanna var med och ändrade kursen på framtidsbåten. Så nu finns det fisk i sjön. Vi kan jaga och plocka bär. Och vårt Åland är fortfarande en pärla med sina gröna hagar och sitt blåa vatten i vårt friska Östersjön.

Jag vill ha en jämställd skola

1988 gick jag ut högstadiet på Roslagsskolan i Norrtälje. Jag och mina klasskamrater stängde dörren till barndomen och knackade på i vuxenvärlden. För så är det. När man börjar i gymnasiet är det dags att börja bestämma sig hur man vill spendera resten av sitt liv.

Det är därför en viktig tid i ungdomarnas liv. Det måste finnas vuxna tillhands. Varför blir man lärare eller något annat? Jag läser i många insändare och på sociala medier att vad man väljer för yrke inte är ett kall. Det är fel tycker jag. Om man ska arbeta med barn, ungdomar eller människor överhuvudtaget skall det vara ett kall. Inte bara ett ställe man går för att få lön att konsumera upp. En lärare t.ex. är inte där för sin egen skull, utan för elevens. Det är vad som är bäst för eleverna som skall ge dagordningen. Vissa behöver få mycket stöd i läsning andra i det sociala.

När jag bli invald i lagtinget kommer jag att arbeta för att skolan skall vara bra för eleverna. Det måste finnas vägar att guida både den studiestarke och den studiesvage.

Jag hoppade av min första gymnasieutbildning för att ingen av lärarna så mig. Jag fick etta i betyg i engelska (skala 1-5). Sedan började jag en annan utbildning på samma skola men med andra lärare. Ett av de första prov vi skrev var i engelska. Alla i Sverige hade samma prov vid samma tidpunkt. När jag fick tillbaka mitt prov hade jag tre poäng från fullt. Min engelska lärare Mary tog mig i handen och vi gick till min gamla engelska lärare. Mary talade om för den gamla att den här flickan kan inte vara värd en ett i betyget. Det finns inte en chans att hon har hunnit lära sig så mycket under ett lov.
Mary är en av de lärare som såg sina elevers styrkor och svagheter. En annan lärare gav oss ett prov. När hon rättat det sa hon att alla utom ett fåtal hade kuggat. Gudrun, som min lärare hette, tog proven, kastade dem i soporna och sa; Om så här många inte kan få godkänt har jag gjort något fel. Nu börjar vi om och jag gör det på ett annat sätt.

De här två lärarna, Gudrun och Mary, visade mig hur en lärare skall vara. De var där för vår skull. Vi var inte där för deras.

Åland är ett bra ställe att bo på.

Den här midsommar har jag haft nöjet att vara värd för släktingar från USA. De har varit här för att fira midsommar och träffa oss här på Åland. Pappas kusin ville att hans barnbarn skulle få se och uppleva vårt underbara Åland. Det jag tar med mig från deras besök är hur bra vi har det här på Åland och hur stolta vi ska vara över vårt Åland.

Igår var vi på sightseeing. Vi började på Sjöfarts museet, där vi fick veta hur viktig sjöfarten har varit och fortfarande är för Åland.  Sedan fortsatte vi till lagtinget där Roger berättade om Ålands unika ställning i världen och hur vi på Åland arbetar politiskt. Gruppen som var med mig var från 9 år till 80+ och alla var intresserade. De ställde frågor och lyssnade. Efter Mariehamn for vi ut på landet. Bolstaholm visade sig från sin vackraste sida. Där fick vi höra om gårdens historia, nutid och framtid. Sedan blev det Geta Betong Produkter och en förevisning hur man får betongbryggor att flyta. Geta kyrka gav dem anknytningen till Åland. Och dagen avslutades med middag på Krogen i Godby.

Alla var helt betagna av vår underbara ö. Hur mycket vi kan erbjuda. Igår insåg jag hur lycklig jag är att jag bor just där jag bor. Lite synd är det att vi inte inser hur bra vi har det här på vår underbara ö utan att någon utifrån ska visa oss det.

Vi är ett lag

Cia Numelin, Birgitta Eriksson- Paulsson och Maria Stenberg- Haug

När politik är som bäst är det ett lagarbete. Inom centern har vi just en sådan känsla. Det är högt till tak och alla får komma med sina åsikter. När vi till slut har stött och blött åsikter, tankar och idéer med varandra kommer vi till slut fram till en slutsats. Ibland är det precis som jag vill men ibland har jag fått kompromissa med mina idéer. Det är vad demokrati är.

Roligt har vi också. Lika lätt som vi kan argumentera så att gnistorna yr kan vi skratta så att tårarna rinner. Jag är stolt över mina lagkamrater. Vi är som en smågodis påse. Blandat med gamla godingar, nytt och spännande, trygga invanda, och några udda smaker. På bilden sitter 4 starka kvinnor. De representerar vad vi inom centern arbetar för. Allas rätt till socialservice, närodlat, trygghet och jämställdhet.

Jag bestämmer över mitt liv.

Feminism är en åskådning som hävdar kvinnans fulla likställighet som mannen. Samt en  rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen.

Jag ser ingen skillnad på oss kvinnor och män när det gäller vad vi har för rättigheter och skyldigheter. Däremot ser jag att det finns skillnader på oss. Jag vänder mig emot är när man slänger sig med ordet feminist så fort man som kvinna inte får som man vill, eller när män använder sig av ordet för att ge en bättre bild av sig själv. Eller när man i skydd av ordet feminist vill inskränka på den enskilda individens rätt att bestämma över sitt eget liv. Jag tänker på debatten om helt delad föräldraledighet. Där vissa partier och individer tror sig veta vad som är bäst för barnet och familjen. Jag arbetar för att familjerna själva ska få välja hur de vill ta ut denna tid med sina barn. Ett sätt är att kämpa för jämställda löner. I min drömvärld får alla lika lön för samma arbete. Det spelar ingen roll om jag är kvinna eller man. Ett problem till är om man är två föräldrar av samma kön. Hur ska man dela upp ledigheten då. För  jag anser att man är två föräldrar punkt. Om det är pappa och mamma, pappa och pappa eller mamma och mamma spelar ingen roll för mig. Bara barnen har det bra och känner trygghet. Alla barn på hela Åland har rätt till en bra uppväxt. Och de kan de få om vi börjar ge föräldrar mer makt över sina egna liv.

                                                     

Nu har det börjat

Idag har det börjat. För första gången i mitt liv har jag varit och tagit bilder på mig till valmaterialet som jag ska använda mig av. Först var jag nervös, det var ju nytt för mig. Men sen vart det bara roligt. Roligt att gör något för min egen skull. För något som jag verkligen vill. För jag vill verkligen detta.

Jag har också börjat fundera ut vad jag står för. Vad är det som man får om man kommer att lägga sin värdefulla röst på mig. En sak som jag redan vet att jag känner starkt för är att varje familj måste få bestämma över sig själv.

För att vi ska nå jämställdhet behöver samhället hjälpa till med verktyg för att skapa lika lön för lika arbete. Men något som vi ska låta bli är att gå in i familjen och styra. Ta detta med delad föräldraledighet. Föräldrarna måste få besluta själva vad som är bäst för deras familj. Det är ingen annan än föräldrarna som vet hur deras livspussel ska läggas. Inte jag och inte någon annan politiker heller. Förresten hur tänker man när föräldrarna är av samma kön. Det måste jag ta reda på hur alla som är för detta förslag tänkt sig den situationen.

Sedan är jag en stark förespråkare för kommunernas socialtjänst. Det är jag för jag vet hur jobbigt det är att bli bollad fram och tillbaka mellan olika instanser och personer. Det måste vara enkelt att vara svag. Och det är för de svaga som detta är bra.

Mer tankar kommer

Dags att starta resan

Idag startar jag resan mot valet 2015.  Eller det var inte riktigt sant. Jag har varit igång sedan förra valet. Och det bara för att jag tycker att detta med politik är så roligt. Riktigt blodad tand fick jag under riksdagsvalet när jag arbetade för Mats Löfström. Och tillsammans med en massa andra engagerade människor fick känna hur det kändes att komma ända in i mål. Det var en av de häftigaste händelser som jag varit med om.

Här i min blogg kommer jag att skriva hur jag tycker att saker och ting borde vara. Och vad vi kanske måste ändra på. En sak som jag lovar här och nu det är att jag inte kan lova någonting. För är det något som mina snart 15 år i kommunalpolitiken och som aktiv centerpartist har lärt mig är att man måste kompromissa för att komma framåt. Det är som Kennedy sa någon gång på 50 eller 60 -talet; Fråga inte vad ditt land kan göra för dig utan vad du kan göra för ditt land.  Det är något som jag vill leva efter. Vad tycker de som lägger sin värdefulla röst på mig. Vi som politiker måste lära oss att lyssna på våra väljare. Ok jag lovar en sak. Jag kommer att lyssna på de som vill dela med sig av sina vardagsfunderingar/problem och framför allt deras lösningar. För om jag får höra 50 olika lösningar så är det säkert någon som fungerar. Eller vad tror du?