Det är därför en viktig tid i ungdomarnas liv. Det måste finnas vuxna tillhands. Varför blir man lärare eller något annat? Jag läser i många insändare och på sociala medier att vad man väljer för yrke inte är ett kall. Det är fel tycker jag. Om man ska arbeta med barn, ungdomar eller människor överhuvudtaget skall det vara ett kall. Inte bara ett ställe man går för att få lön att konsumera upp. En lärare t.ex. är inte där för sin egen skull, utan för elevens. Det är vad som är bäst för eleverna som skall ge dagordningen. Vissa behöver få mycket stöd i läsning andra i det sociala.
När jag bli invald i lagtinget kommer jag att arbeta för att skolan skall vara bra för eleverna. Det måste finnas vägar att guida både den studiestarke och den studiesvage.
Jag hoppade av min första gymnasieutbildning för att ingen av lärarna så mig. Jag fick etta i betyg i engelska (skala 1-5). Sedan började jag en annan utbildning på samma skola men med andra lärare. Ett av de första prov vi skrev var i engelska. Alla i Sverige hade samma prov vid samma tidpunkt. När jag fick tillbaka mitt prov hade jag tre poäng från fullt. Min engelska lärare Mary tog mig i handen och vi gick till min gamla engelska lärare. Mary talade om för den gamla att den här flickan kan inte vara värd en ett i betyget. Det finns inte en chans att hon har hunnit lära sig så mycket under ett lov.
Mary är en av de lärare som såg sina elevers styrkor och svagheter. En annan lärare gav oss ett prov. När hon rättat det sa hon att alla utom ett fåtal hade kuggat. Gudrun, som min lärare hette, tog proven, kastade dem i soporna och sa; Om så här många inte kan få godkänt har jag gjort något fel. Nu börjar vi om och jag gör det på ett annat sätt.
De här två lärarna, Gudrun och Mary, visade mig hur en lärare skall vara. De var där för vår skull. Vi var inte där för deras.
