Det kan vi alla hålla med om att ohälsan är stor i vårt samhälle. Många trivs inte med sina liv och på sina jobb. Vi jagar hela tiden efter något. Och vi vill att någon ska lösa våra problem.
Det jag har insett är att det är bara den där personen som vi ser i vår egen spegelbild som kan göra något åt det. Ingen annan än du själv kan lösa dina problem. Det omgivningen däremot kan göra är att finnas tillhands och komma med stöttande och sanna ord. Det gäller att vi själva börjar reflektera över våra val av vägar framåt i livet. Inte lägga skulden på någon annan. Vist finns det faktorer som gör oss till den vi är. Men det som har varit går inte att göra om. Om från just nu gör jag mitt eget val.
Det kan vara att välja bort en bekant som inte berikar ditt liv, välja att ändra ditt beteende mönster, sluta dricka alkohol eller byta jobb. Bara jag kan ändra mitt liv.
Det är klart att samhället och omgivningen ska vara med och påverka. Men det är allt den kan göra. Vi människor idag måste inse att vi har ett eget ansvar. Föräldrar ansvarar för sina barns uppfostran, jag ansvarar för att må bra och alla ansvarar för att vara medmänskliga.
Erkänn dina begränsningar. Titta inte på vad andra gör eller klarar av. Utan ställ upp mål från dig och dina förmågor.
Acceptera att livet inte är rättvist. Det finns ingen millimeter rättvisa i livet. Ibland får jag ett stort äpple och ibland ett litet. Där det finns en möjlighet ska vi förstås göra livet så rättvist som möjligt. Ta ansvar för dina val. Allt du gör och säger ger konsekvenser för dig och din omgivning. Var medveten om de och gör dina val noggrant.
Ta dina och andras skuldkänslor på allvar.
Det är ett tecken på att du har moralisk identitet. Se skuldkänslor som en moralisk barometer, en hjälp att navigera i det egna moraliska landskapet.
Var rädd om din autonomi. Låt inte andra människor eller slumpen avgöra vad och vem du är, var och hur du lever ditt liv. Förlita dig inte på systemet när du kan förlita dig på dig själv.
Klandra och beröm, undvik ursäkter. Att klandra människor är att ta dem i anspråk, att faktiskt ta dem, deras värde som människor och deras ansvar på allvar. Det är att respektera den andra.
Inse att samarbete lönar sig. Det är reciprocitet, ömsesidighet, snarare än altruism och egoism som är grunden i vårt samhälle. Det är inte fult att förvänta sig att bli bemött på samma sätt som man själv bemöter andra.
Ta vara på din självrespekt och din makt. Sträva efter att vara en sådan människa du vill vara, en människa du kan respektera. Låt inte andra människor kränka dig. Lika lite ska du använda din frihet och din makt att kränka andra.
(de här punkterna har jag hittat på nätet. De är uppställda av Ann Herbelin)
