onsdag 20 september 2017

Att vara fritidspolitiker

Ibland undrar jag om jag har alla hemma. Varför jag ställer upp i den politiska världen. Ta bara denna vecka. Jag har fått höra att jag är en nickedocka. Att de möten som jag går på borde läggas så att de andra kan prioritera sina familjer. Beslut ska tas medsamma om jag ska fara iväg på resa eller inte. Och så fortsätter det. Så varför lägger jag då ner min själ i detta politiska arbete. Vad är det som gör att då jag bestämt mig att nu får det vara nog. Nu slutar jag.

Orsaken är våra barn, unga och äldre. För de äldres del vill jag vara med och skapa förutsättningar för att deras sista tid här på jorden blir så meningsfylld, trygg och trevlig som möjligt.

För barnen och de unga är det viktigt att vi tänker långsiktigt. Jag vill att de ska få uppleva Åland och världen som den underbara plats som det är. Också i framtiden. Jag vill att vi på Åland ska kunna prata svenska, att vi ska få fortsätta bestämma så mycket som möjligt över oss själva. Jag vill att Emilies barnbarn skall kunna springa fritt över ängarna och ibland kanske till och med stoppa foten i en komocka. Jag vill att själen på vår underbara ö skall få finnas kvar. Att vi i fortsättningen skall kunna köpa Åländsk mjölk, kött, potatis och lök. Att vi ska kunna fiska i sjön. Att vi ska kunna simma i sjön. Allt detta och mycket mer vill jag jobba för.

Det är därför jag åker på kommunstyrelsemöten, kommunfullmäktigemöten, centerns möte, kommunstrukturs möten, grundskolelags gruppens möten,deltar i arbetet mot ADNTS frågor, kst, nätverksmöten och säkert har jag glömt några. Ibland är det inte roligt. Men när det kommer fram personer som tar en i handen och tackar för att jag ställer upp, någon som håller med om det jag säger, någon som har en annan syn på saken och får mig att tänka annorlunda. När någon från ett annat parti säger; att hoppas du kommer in i nästa val. Då är det roligt. Det är det som gör det värt att fortsätta. Ikväll var en sådan kväll. Trots att jag fick en massa kritik så var det värt det. För människor engagerade sig. Och lyssnade på det jag sa. Och ja, jag gick därifrån med en annan åsikt än jag hade när jag kom dit. För demokrati mina vänner är att samtala, vrida och vända på argument och till sist komma fram till något bra.