Det är inte bråttom

En kommun, fyra kommuner, 16 kommuner, buden är många. Och alla tycker sig ha rätt lösning. I lagtinget och i regeringen står man och debatterar mot varandra. Åsikterna är många och bråttom är det med att hitta en lösning för vet ni vad, det är val i höst och då kanske man inte får vara med och bestämma.

STOPP!!
Nu räcker det. Det är inte bråttom. Förändring tar tid och vill man ha en bra lösning så måste man vara mer ödmjuk och lyhörd än våra invalda är idag.

Jag sitter inte på de rätta lösningarna men till skillnad från många andra så försöker jag hitta en väg framåt där alla kan komma med. Att vara folkvald är inte att få just min åsikt igenom. Jag har hört många bra lösningar från fältet, dvs oss vanliga människor. 

Enligt mig är att som ett första steg är att få igenom kommunernas socialtjänst, KST, och att finansieringen skall vara solidarisk. Att vi inte redan lyckats med detta projekt är att några kommuner säger blankt nej, heder till dem för Mariehamn säger ingenting alls. Men ironin i allt detta är, enligt mig, de som högst säger nej är de som mest vill slå ihop kommunerna. 

Det finns även en annan väg som vi kan fortsätta fram med KST och det är att landskapet tar över denna del. Om vi tittar på vad KST innehåller så är det till största del redan sådant som lagtinget i alla fall styr över. De delarna är styrda av lagar. Alla skall ha samma rättigheter. Men den här tanken har jag inte vridit och vänt på än så jag ska med handen på hjärtat säga att jag inte har en åsikt om för och nackdelar. Men vi ska inte skrota den för det.

Något jag lärt mig på vägen är att ta ett steg i taget. Om man gör så är det lättare att ta sig fram och man snubblar inte lika lätt. Så bästa landskapsregering ha inte för bråttom, låt oss komma fram till hur vi kan skapa ett starkare samhälle utan att förlora den Åländska själen.