Fyra års valkampanj är över. Och det räckte inte hela vägen fram. När jag for hem från valvakan var jag ledsen och besviken. Ja, det är jag ju fortfarande men nu har jag hunnit tänka igenom mitt resultat. Jag kom på 75:e plats av 239. Det är faktiskt inte så himla dåligt. Jag gjorde det jag hade satt som mål. Jag drev en kampanj som var vänlig och med sikte på framtiden.
Nu kan jag börja glädja mig åt mitt partis framgång. Och att vi fick in två unga drivna personer. Det bådar gott inför framtiden. Jag kan också glädjas med Veronica som visade att jag gjorde rätt som trodde på henne 2017. Och förstås åt att det gick så bra för min Roger (för er som inte vet är Roger Nordlund den jag alltid håller på) och för Harry. För mig känns det tryggt att de kommer vara med och skydda självstyrelsen.
Vad jag ska göra av mina idéer nu vet jag inte. Men jag kommer att slicka mina sår och sedan får jag vara en del av uppbyggandet av KST. Den resan kommer att bli spännande och utmanande.
Jag vart invald i Getafullmäktige. Det kommer också bli spännande. Gunbritt och Dan-Johan gjorde återigen ett bra val. Jag gjorde ett helt ok resultat med tanke på att det inte var mitt mål att komma in. Jag kommer att sitta kvar som styrelseordförande året slut. Sedan får vi se vad som händer. Det är en post med ett stort ansvar. Och jag känner mig trött efter 4 år av ständiga kommunstrukturs utredningar.
Det jag vet är att jag nu ska ta hand om mig själv. Jag ska bli frisk från min utbrändhet och sedan får framtiden utvisa om det blir något mer politiskt arbete för mig. Just nu känns det som om 20 år får räcka. Men ni som känner mig vet att jag har svårt att bara stå vid sidan och titta på.
Lycka till Veronica. Du kommer att bli ett bra lantråd och med det gäng som du har med er är jag säker på att Åland kommer att gå en ljus framtid till mötes.
