Hösten och allt nytt som kommer med den.

De flesta säger att de älskar våren och sommaren. Men det är få som älskar hösten. Jag är en av de personerna som gör det. Tänk er den klara, kyliga luften. Trädens färger. Allt som är klart att skörda inför den kommande vintern. Höst mörkret som kommer smygande och med mörkret hittar stearin ljusen fram ur lådorna och upp på bordet. Rutinerna blir tydligare och vardags lunken kommer igång. 

I år är det extra skönt. Mest för att jag börjar hitta tillbaka till den Camilla som jag faktiskt är. För det här året har inte vart roligt. Ett år som har bestått av en massa trötthet, viljelöshet och en oförmåga att vara social. Ja, jag fick  min diagnos till sist. Camilla har gått i väggen. Jag vart helt enkelt utbränd. Jag är på inget sätt helt frisk än, men jag tar den hjälp som finns att få. Och eftersom att jag är en person som vill se det positiva i det mesta så försöker jag med det på den här resan också. 

Jag är faktiskt en av de lyckliga människorna här på jorden. Jag har en underbar man och en lika underbar familj. Runt mig har jag människor som vill mig väl och ett arbete som jag älskar att gå till varje dag. För det gör jag även nu och har gjort under hela tiden. Jag har också lyckan att bo på Åland här där jag har fått sådan bra hjälp av vården. Jag har haft turen att träffa en läkare som faktiskt såg mig för den jag är. Att sedan systemet med FPA är trögrott och att man måste vänta nästan 6 månader innan man kan få hjälp rår inte vi själva på. Det är något som måste ändras. När man mår dåligt måste man få hjälp på en gång.

För mig har det varit viktigt att bli trodd. Att människor förstår att jag inte alltid är den där glada kvinnan som för det mesta säger; Ja det kan jag hjälpa till med. Det är inte lätt att måste säga nej när hela mitt väsen skriker JA. Men så är det just nu. Jag måste ta pauser för att fylla på bensintanken.

Så nu vet ni hur det är med mig. Jag är lite trött men på inget sätt nere för räkning. Jag har mycket kvar att ge och kämpa för. För nu vet jag vad jag vill ändra på i systemet för de som blir sjuka.

För det första, det måste gå fortare att få rehabiliterning.
Sedan så behöver vi ändra tänket med att vara sjukskriven. Istället för att automatiskt sjukskriva så måste det finnas ett alternativ att få deltids sjukskriving. Det kanske inte passar för alla och med alla sjukdomar men möjligheten måste finnas. 

Vi måste se till att det finns resurser till förebyggande arbete. Både när det gäller barn, vuxna och de äldre. För här kan vi spara pengar men framförallt lidande.

Att bli sjuk är inte det bästa som hänt mig, men bakom kröken kan jag ana att jag kommer ha nytta av denna erfarenhet också. Så nu ser jag fram emot hösten och allt nytt som kommer med att hitta nya rutiner och nya vanor. Och om allt går som jag önskar och om ni väljer att lägga er röst på mig så kommer jag innan hösten är slut börja ett nytt kapitell i boken om mitt liv.