Resa mot världens bästa vardag

Jag och Johanna Jönsson under svenska

Centerns valkampanj östen 2018

Att våga vara trogen sig själv är något jag lärt mig under mina snart 18 år som aktiv kommunpolitiker och att ha förebilder som finns där när man tvivlar på sig själv. Det är min väg framåt. 

På senaste kommunstyrelse möte här i Geta kom frågan upp vad jag står för. Jag vart så förvånad över den frågan. Jag var på det klara med att människor visst det. Att jag är tydlig i mitt sätt att kommunicera. Så den frågan har ställt allt på ända. Så ett tag fram nu kommer jag att kasta mig ut i att vara modig och sann mot mig själv och det jag tror på. Jag kommer att i flera inlägg visa var jag står i frågor som är närmast mitt hjärta. 

På bilden är jag tillsammans med Johanna Jönsson, invald riksdagsledamot i Sveriges riksdag.  Hon är en stor inspiration när det gäller att vara modig och stå för det jag säger. Vill ni veta mer om henne hittar ni mera här: https://www.centerpartiet.se/personer/riksdagsledamoter/johanna-jonsson. 

Jag kommer att ta upp frågor som har med funktionsvariationer, svenska språket, äldre frågor och annan social verksamhet att göra. Jag brinner även för att hela Åland skall leva och att företagare får förutsättningar för att bedriva sin verksamhet på bästa sätt. Sedan kommer jag säkert att halka in på kommunstrukturen. Det känns nästan omöjligt för mig som under tre års tid aktivt deltagit i detta arbete att inte ha en åsikt eller tanke med denna fråga.

Det är 371 dagar till valet och när ni lägger er röst på mig ska ni veta vad det är ni får. Så häng med på min resa mot valdagen och en period i lagtinget där jag får vara en del av processen att skapa världens bästa vardag.

Men nu ska jag ta helg och bara umgås med de som står mig närmast.

Tankar om skärgården

Jag är den förste som erkänner att jag inte har en klar åsikt om skärgårds trafiken. Inte för att jag inte är intresserad men för att jag inte riktigt förstå vidden av vikten av den för skärgårdsborna.

Det jag vet är att jag vill att det ska gå att leva i skärgården. Igår gjorde jag ett kort stopp på Simskäla och på Stormskärs Värdshus. Resan dit var hur vacker som helst trots en regn tyngd himmel. Att stå på däck på färjorna över, man måste åka två, gav en känsla av ro. Ju längre ut jag kom desto mer lugn kände jag mig.Är det inte det vi alla jagar efter. Lugn och ro i skälen.

Den livskvalitet som finns därute, ungefär 1 timmes resväg från Mariehamn är obetalbar. Jag tror att den inte tar så länge innan det kommer att bli fler människor i skärgården. Möjligheterna till att arbeta på distans bara ökar. Det är bara vi som skall skapa tillfällen. Att istället för att flytta in allting till centralorten ska vi istället flytta ut arbetstillfällen.

Det här med att det skulle vara mer hållbart att centralisera boendet till vissa centralorter tror inte jag, tillskillnad från andra, att skapar ett hållbart samhälle. För jag kan inte tro att det blir bättre för miljön att alla ska bo uppe i varandra. Eller jag kanske ska skriva att det är inte hållbart. För vart är det vi vill?

Nä ett slag för skärgården och alla dess möjligheter. Nu är det dags att tillsammans med skärgårdsborna titta på hur trafiken bäst skulle skötas. För det är de som sitter på kunskapen. Tillsammans hittar vi en lösning som är hållbar för dem, för skattebetalarna och för framtiden.

Och ja, jag tror det finns lite skärgårdsblod som flyter runt Camillas ådror.

Tid är bara en illusion

Här sitter jag i köket och funderar på livet. Och till största del mitt eget. Det liksom bara rullar på av sig själv. Det finns så mycket jag vill och det finns allt för få timmar på dygnet. Så därför växer klädhögen på bordet i vardagsrummet men vad gör det. Jag får ju vara med om så mycket och kläderna springer inte iväg. Ice gillar dessutom högen. Den är jätte mysig att ligga i, och man får vara ifred.


Istället för att vika tvätt så har den sista veckan gått i inspirationens tecken, både politiskt och arbetsmässigt. Jag har fått nya förebilder i Underbara Clara, Anna-Karin Nyberg och Jerry Engström efter helgens föreläsningar.

Jag tänker ibland att jag ska hoppa av allt. Bara strunta i allt annat än att vika tvätt och hålla ordning på mitt hem. Bli en sådan där gullig tant som alla gillar. Men det är inte jag. Igår så sade jag allt detta till mannen min. Han skrattade bara och sa att det kommer och fungera i ungefär 20 sekunder och sedan är jag uttråkad. Och han har nog rätt. Jag är allt för nyfiken på allt som livet har att servera. Det är liksom jag. Nyfiken och alltid beredd att tacka jag till nya tankar, idéer och möjligheter.

Så jag har kommit fram till att tid är bara en illusion. Jag har tid för allt bara inte samtidigt. Planera och prioritera är vägen fram. Så dags att packa jobbväskan och fara iväg på dagens äventyr.