När nattens tankar blir för tunga.

Vaknar och klockan lyser 1:42. Vrider mig en stund men inser att jag inte kommer att somna inom den närmsta tiden. Tankarna vandrar. Upp och dricka lite vatten. Och ger upp. Bara att ta vara på natt timmarna. Funderar över mitt liv. Vad otroligt bra jag har det och vad många det är som inte har det lika bra som mig. Ibland undrar varför jag beklagar mig. Jag som har turen att få tycka vad jag vill. Skriva vad jag vill. Tak över huvudet. Jag behöver inte fly för mina åsikter eller för att någon har bombat mitt hus.

Sedan vandrar tankarna vidare till alla dem som inte har någon att luta sig mot när omvärlden blåser kall. Ingen familj eller andra nära. De som står helt ensamma i världen. Jag tänker på pojken som sitter och funderar på att ta sitt liv, flickan som skär sig. Den gamle mannen som inte har någon som kommer och besöker honom på sjukhuset. Killen som inte vågar tala om för sina föräldrar att han älskar en kille.


Jag har det bra. Just därför att jag har det så bra måste jag engagera mig. Jag vill, när jag blir gammal, kunna vakna mitt i natten och vara stolt att jag i alla fall försökte göra skillnad. I stort och i smått.
 

Mitt vallöfte, som jag sagt att jag inte kommer att ge, är att göra skillnad och bry mig om andra människor. Jag lovar här och nu att göra skillnad.