Tillsammans hittar vi vägen.

Resan mot valet går vidare. Idag är det dags att ge min bild av hur jag tycker att Ålands ska vara upp delad. I min värld kan man inte stoppa utveckling. Hur mycket man än vill. För er som känner mig kommer nu ett svagt leende på era läppar, kanske någon skrattar högt. För Milla gillar att allt är som vanligt. Ta till exempel när jag var runt 4 år. Mamma och pappa köpte färg tv. Den gamla svartvita skulle ut. -Titta Milla, nu kan man det blå havet som delfinerna simmade i. Det gillade inte Milla. Nä, jag började gråta. Jag ville ha tillbaka min tv. Min vän. Sedan dess har det varit på detta vis.

Jag kan trots denna sida av mig se utvecklings möjligheter. Jag gillar att omorganisera samtidigt som jag vill att allt ska vara som vanlig. Så min bild av hur Åland skulle kunna utvecklas eller omformas är lite mix av allt detta. Gammalt möter nytt.

Jag vill ha kvar kommunerna som de ser ut idag. Men de behöver inte vara organiserade på det sättet. Vi behöver samarbete och närdemokrati. Närdemokratin är den Åländska själen. När jag har besökare hit från alla världens hörn är närdemokratin det som de vill ta med sig hem. Att det är nära till beslutsfattarna. Samarbete behöver vi för rättssäkerhet och kompetens. Det ska vara möjligt att bo på Sotunga och få en bra missbrukar vård, eller bo i Saltvik och få närstående stöd. Om ett barn far i alla skall barnskyddet finnas där var du än bor. Hur vi ska samordna kan inte och vill inte jag sitta här i min ensamhet och komma på. Tillsammans är vi människor bäst på att komma framåt. Och det är tillsammans vi kommer att hitta vägen framåt. För om jag ensam skulle få bestämma hade vi antagligen svartvit tv fortfarande.