onsdag 21 oktober 2015

Du måste vara förändringen som du önskar se i världen.

Du måste vara förändringen som du önskar se i världen. Mahatma Gandhis ord söker sig under skinnet. För det är lite otäckt att kasta sig ut i den öppna debatten. Kommer mina vänner finnas kvar, eller försvinner de. Får jag tycka vad jag vill eller är det politiskt korrekta som bara får finnas.

Hur kom jag nu in på de här frågorna. I samhället idag ska allt vara svart eller vitt. Men i mitt huvud finns en massa gråskalor och hela färgpaletter. Allt är inte enkelt. Ibland har vi för bråttom och ibland går allt för sakta. Så nu är det dags att jag är med och förändrar. Livet är inte enkelt och det ska det inte vara heller. Enkelheten är inte svaret på alla frågor.

Nu är det dags att på riktigt sätta oss ner och tala med de som är rädda. Rädda för flyktingarna eller missbrukarna. De där som röstade på Stephan och de där som inte vill att missbrukarna ska ta över byn. För deras rädsla är på riktigt. Jag kan inte tänka mig att stänga gränser eller stoppa behandlingar, men jag kan tänka mig att på riktigt lyssna på varje individ som har andra tankar än mig. Just nu känns det som om vi, som kallar oss öppna och godhjärtade inte är det. För vi är inte bättre när vi kallar människor med andra idéer dumma och trångsynta. Jag kommer aldrig acceptera att någon blir hånad eller på annat sätt utfrusen p.g.a. att personen inte har samma åsikter som mig. Lika lite som jag accepterar att inte finnas där när någon behöver hjälp när man är utsatt.

Jag är den där 6 åriga Camilla som gick till farbror Nordling när han stod i fönstret och spelade fiol efter flera flaskor vin. Som sedan hjälpte honom att städa och bjöd hem honom till oss på julafton för att han var ensam. Jag är fortfarande hon.

Gör om gör rätt. Börja med att kalla till en träff med byborna och ge dem information om behandlingshemmet. Lyssna på deras farhågor. På riktigt. Sedan fortsätt ha en dialog. När allt är klart kan ni ha en presskonferens. Jag kommer nu att skicka en än förfrågan till Stephan Toivonen på FB och börja kommunicera med honom. Och så kommer jag att fråga mina vänner som röstade på hans parti vad de är rädda för. Så tar vi det därifrån.

Nu ska jag sluta vara rädd. För vi är alla människor fast med olika mockasiner och glasögon. Nu ska jag vara med och förändra världen till en medmänskligare plats. Hänger du med?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar