Ibland undrar jag vad i människor håller på med. Vi vill ha så mycket. Men vad är det som betyder något till sist? Är det den där asgrymma bilen eller brunch med tjejerna på lördag förmiddag? Eller att du tränar med coolaste nya flugan? Är det att du går på matlagnings kurs så att du kan imponera på svärmor?
Slentrianmässigt kommer alla svara NEJ ,det är familjen om är viktigast.
Men varför ungås vi inte mer med varandra, varför jagar vi något som inte gör oss gladare?
Massor med sådana här frågor snurrar i mitt huvud. Nu sista tiden har jag tänkt på det här med rasister kontra anti rasister. Många av de som är rasister tänker inte kritiskt, utan hänger bara på. Lika så anti rasisterna. Idag ska man vara antingen eller. Hur är det då för mig? Jag är varken eller. För det kan man vara. Jag ser attt vi har stora problem i världen som jag inte kan lösa. Jag kan hjälpa till på ett litet hör. Jag fattar också att norden inte kan ta emot alla flyktingar som rör sig i världen.
Vi människor ska klumpa ihop folk i grupper och sedan ska vi ha en åsikt om den gruppen. Bara för att vi inte känner människor dömer vi dem utifrån ett fåtal individer. Och så är det vare sig det gäller syrianer, normän, romer, tiggare, svenskar, sannfinländare, centerpartister eller finströmmare.
Kan vi inte sluta hata varandra och istället försöka se varje individ för det den är. Våga bli bekant med en ur den där gruppen som du inte gillar. Jag lovar, de flesta är trevliga och hyggliga. Kanske lite kantstötta. För om vi människor skulle vara lite mer förlåtande skulle inte allt hat växa till ett monster. Mina förebilder är alla de människor som under andra världskriget överlevde koncentrations lägren och som idag har förlåtit deras bödlar och vakter. För de vet att utan förlåtelse äter hatet upp dig inifrån.
Idag skriver jag dessa ord för att det är världs cancerdagen. En dag när vi ska komma ihåg att vi har en fiende som vi människor inte kan vinna över med bara godhet. Cancer. Det är mot sådant vi ska kämpa inte mot varandra. För vem som helst, när som helst kan drabbas. V
Så alla goda läsare. Skänk en snäll tanke till alla som idag kämpar mot cancern. Forskarna som försöker hitta botemedel. Läkarna som försöker vara smartare. Min vän och alla andra som kämpar tappert mot sjukdomen. Och en extra tanke till alla dem som har förlorat.
För vad spelar någonting för roll om vi inte får vara tillsammans.
Mikku du fattas oss.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar