Tankar om skärgården

Jag är den förste som erkänner att jag inte har en klar åsikt om skärgårds trafiken. Inte för att jag inte är intresserad men för att jag inte riktigt förstå vidden av vikten av den för skärgårdsborna.

Det jag vet är att jag vill att det ska gå att leva i skärgården. Igår gjorde jag ett kort stopp på Simskäla och på Stormskärs Värdshus. Resan dit var hur vacker som helst trots en regn tyngd himmel. Att stå på däck på färjorna över, man måste åka två, gav en känsla av ro. Ju längre ut jag kom desto mer lugn kände jag mig.Är det inte det vi alla jagar efter. Lugn och ro i skälen.

Den livskvalitet som finns därute, ungefär 1 timmes resväg från Mariehamn är obetalbar. Jag tror att den inte tar så länge innan det kommer att bli fler människor i skärgården. Möjligheterna till att arbeta på distans bara ökar. Det är bara vi som skall skapa tillfällen. Att istället för att flytta in allting till centralorten ska vi istället flytta ut arbetstillfällen.

Det här med att det skulle vara mer hållbart att centralisera boendet till vissa centralorter tror inte jag, tillskillnad från andra, att skapar ett hållbart samhälle. För jag kan inte tro att det blir bättre för miljön att alla ska bo uppe i varandra. Eller jag kanske ska skriva att det är inte hållbart. För vart är det vi vill?

Nä ett slag för skärgården och alla dess möjligheter. Nu är det dags att tillsammans med skärgårdsborna titta på hur trafiken bäst skulle skötas. För det är de som sitter på kunskapen. Tillsammans hittar vi en lösning som är hållbar för dem, för skattebetalarna och för framtiden.

Och ja, jag tror det finns lite skärgårdsblod som flyter runt Camillas ådror.