Jag läste några kommentarer på Facebook idag när jag kom hem. Där skrev man att det är inget att göra. Allt kommer att gå åt pipan ändå. Men så är det väl ändå inte börjad min hjärna tänka på en gång. Vi kan ju inte bara sätta oss ner och vänta på jordens undergång. Vi måste väl kämpa.
Var jag än tittar, på Facebook, i tidningar eller på tv så finns hon där. Greta. Hon ger inte upp. Hon strejkar varje fredag från skolan för klimatet skull. Så varför skulle jag ge upp hoppet.
Nej vi måste alla ta oss samman och börja göra något. Jag kan och vet för lite om de här frågorna men det stoppar inte mig från att göra försök i alla fall. Jag flyger inte på mina semestrar eller till Helsingfors när jag ska dit på möten (det beror ju inte alls på att jag är flygrädd). Jag handlar så mycket lokalproducerat som det bara går. Vi försöker se till att matsvinnet blir så litet som möjligt. Vi har egna höns. Jag vet att det inte kommer att rädda planeten men jag försöker.
När jag kommer in i lagtinget kommer jag att få tid att ta reda på mer om vad forskningen säger. Att tillsammans med de framtida kollegorna komma på vilka lösningar vi på Åland kan bidra med.
Så vad säger ni, ska vi inte se framåt och gå in i framtiden tillsammans. Om alla gör något så är det bättre än om inget, gör något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar